Before & After God's transformation

I mitt förra inlägg skrev jag om hur min man blev sjuk och dog i en kort version. Om du inte har läst det, så finns länken till inlägget här: https://before-and-after.blog/2023/10/13/hur-allt-borjade-nar-min-man-blev-sjuk-och-dog-min-berattelse/

This blog post is translated to English here: https://before-and-after.blog/2023/10/14/not-in-your-own-strength-but-in-the-power-jesus-gives-you/

Som jag beskrev i det inlägget så vill jag inte att lidandet som vår familj gick igenom går förlorat till ingen nytta. Jag vill att Gud använder vårt vittnesbörd till att dra andra människor närmare Honom.

Stormen

Egentligen startade jag den här bloggen för att dokumentera bilder på före och efter projekt som jag ville göra, för det fick mig att må bättre psykiskt att fixa till något praktiskt och se ett synligt resultat utav det. Men min mans sjukdom och livet tog över och jag hade inte tid eller kraft att fixa något utom att ta hand om honom och barnen.

Numera lägger jag mycket tid och kraft på mina två barn som behöver mig, och de sörjer också sin pappa med allt vad det innebär. Även om jag känner mig fullständigt otillräcklig som förälder så tycker jag ändå att det går förhållandevis bra för oss, med tanke på allt vi gått igenom. Jag har ingen karriärframgång att skryta med. Livet som ensamstående mamma, sorgbearbetning och återhämtning kräver mycket av mig. Men jag har några projekt som jag sakta jobbar på, varav denna blogg är en av dem.

Mitt i den här stormen eller tornadon som de svåra åren var för oss, fick jag hjälp med min depression, tvångstankar och utmattning. Jag gillar när det är lugnt och tyst, jag behöver det för att återhämta mig och ladda batterierna och för att bearbeta mina tankar och känslor.

Att ha många männsikor i sitt hem som skulle jobba som assistenter för min man var extremt krävande för mig. Jag kunde inte varva ner och få lugn och ro som jag behövde för att de dag som natt behövde fråga mig om allt möjligt. Min man kunde inte tala längre. Och så hade jag barnen som var väldigt små och hade stora behov och lät mycket när de lekte och skrek.

När pandemin covid-19 kom så blev det ännu svårare för oss. De assistenter som jobbade för honom kunde inte ta sig till jobbet vid minsta lilla symptom, så jag fick hoppa in och jobba för honom samtidigt som jag tog hand om barnen som var 4 och 7 år. Vid ett tillfälle jobbade jag ett helt dygn, samt ett pass varje dag, 11 dagar i rad.

På natten behövde han hjälp att vända sig, gå på toaletten mm. Nu kunde jag inte heller be någon hjälpa mig med barnen i rädlsa för att smitta mina föräldrar. Jag gav alla mat, men jag minns inte dessa dagar så mycket. Jag var så uppstressad och ville bara att alla skulle ha det bra och må bra.

Jag började nu får väldigt många hälsoproblem på grund av stressen. Jag fick migrän attacker 5 gånger i veckan och läkaren skrev ut starka migränmediciner som gjorde mig ännu tröttare. Efter en liten tupplur, när det var möjligt, så mådde jag bättre. Men tiden häromkring är som i en dimma, jag bara försökte ta hand om barnen och oroade mig för min man, ifall assistenterna skulle dyka upp på sina arbetspass eller inte. Han var fullständigt hjälplös och fullt ut beroende av assistansen, man kunde inte lämna honom ensam.

Min relation till Jesus

Så som versen: “Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Filipperbrevets 4:13. Den här versen står skriven på min mans gravsten, för han kunde inte gått igenom det han gick igenom utan att Jesus burit honom.

Filipperbrevet 4:13 SFB

Jag hade en relation till Gud, Han bar mig. Men mitt böneliv bestod bara i: “Hjälp mig Jesus, jag vet inte hur jag ska klara detta.” Och ibland läste jag några Bibelverser här och där.

När jag kände hur Satan frestade mig att ge upp, kom jag till en vändpunkt. Och jag bad till Gud: “Jag vet inte hur jag ska klara det här!? Det är omöjligt för jag går sönder. Antingen tar jag hand om barnen eller så tar jag hand om min man. Jag kan inte ta hand om båda.” Jag visste att jag behövde gå i den kraft som Jesus ger, för det är omöjligt i min egen kraft. Som versen: “Allt förmår jag i den kraft Han ger.” beskriver i Filliperbrevet 4:13. Denna vers är skriven på min mans gravsten för han kunde inte heller ha gått igenom vad han gick igenom om inte Jesus bar honom.

Så jag sa: “Ok jag ska göra detta på det sätt som du skulle ha gjort det Herre, men du måste hjälpa mig med det. Även om jag är utmattad till bristningsgränsen och har tappat all min egen kraft, hjälp mig att behandla andra som du vill att jag ska behandla dem. Och inte så som min utmattning vill, den gör att jag inte ens vill prata med folk längre.”

Och Han hjälpte mig igenom. Jag lyckades naturligtvis inte perfekt för jag är bara människa. Men jag hade bestämt mig för att klara den här prövningen. Inte i min egen kraft, men i den kraft Gud ger mig. Det var något jag lärde mig. Jag kan inte gå Jesu vägar, utan Jesus själv. Det går inte. Jag är en hemsk människa utan honom. När livets extrema press av trauma, pressar ut alla artigheter och sociala fina masker och snälla beteenden ur en, så har man ett val: Be Jesus hjälpa dig så att du kan leva ut Hans Ord såsom han skulle ha gjort det. Eller så säger du att det är omöjligt (för det är det ju i din egen kraft) och tar avstånd från vad Bibeln bekriver är Vägen att gå. Du har ett val. Kommer du låta Jesus hjälpa dig vandra i enlighet med hans Ord eller tänker du ta avstånd från Honom som är Livet själv? Det kan vara något att fundera på.

Jag hade inte klarat mig genom denna prövning utan Jesus, jag vet inte vart jag skulle vara om inte Gud hade burit mig. Och jag vill inte veta vart heller. Allt jag vet är att Jesus är trofast, vad som än händer.

Jag hoppas min beskrivning hjälper dig på något sätt. Kanske du inte förstår det just nu, och det är helt ok. Men försök att komma ihåg det när du blir utsatt för extrem press. Välj att ta emot Jesus hjälp att vandra på den väg som han kallar dig till, som hans efterföljare enligt hans ord. För du kan omöjligt göra det i egen kraft.

Gud välsigne dig,

Annika